Kluster

Från Minitruth

Ett kluster är en grupp människor som samlas runt ett projekt, en grupp idéer eller ett koncept och gör saker tillsammans. Kluster är en decentraliserad organisationsform för gräsrotsaktivism. Kanske (förmodligen?) har kluster potentialen att kunna växa bortom små gräsrotsgrupper. Kluster är en del av piratkulturen, som är större än piratpartiet. Därför finns det en hel del kluster utanför piratpartiet som vi pirater ofta samarbetar med :)

Kluster är decentraliserade, emergenta strukturer som växer fram för att människor har en vilja att driva de projekt, idéer och koncept som klustren står för. Ofta saknas det ledare: De som engagerar sig mest får flest kontakter, vilket leder till att fler pratar med dem, vilket leder till en form av meritokrati, kanske.

Kluster kan också samarbeta och samordna sina projekt med varandra. Interkluster är ett ord för det sociotekniska nätverk som kanske håller på att växa fram :)

Hur man bygger kluster

Starta en IRC-kanal
Skriv texter, blogga, prata med folk på kongresser, seminarier och överallt där man möter snälla människor. Beskriv idén, konceptet och vad som måste göras.
Skapa en wiki.
Bjud in människor till kanalen, brainstorma projekt. Fyll wikin med artiklar. Koppla ihop klustret med andra kluster.
Utför projekten som hittas på.
GOTO 4

Exempel på kluster

#gothenburg
- twirc -- interklusterbot för #gothenburg
WeRebuild.eu
Piratbyrån, kanske
Nätverket Svart Måndag (synkroniseras via google groups)

Kluster: För- och nackdelar

Det är inte säkert att alla gillar klusterkultur. Här är lite argument för och emot.

Länkar

Motkraft-text om organisationer & strukturlöshet

Kritik mot klusterkultur

Följande är exempel på när klusterkultur kan ha misslyckats med att organisera projekt:

Argument: Demonstrationen direkt efter föreläsningarna var organiserad som ett kluster och det gick inte alls bra.
- Motargument: Det var till stor del på grund av att vi hade 2 dagar på oss att organisera den demonstrationen som det gick dåligt. Vi var övertrötta och åt minstonde Kalle Vedin arbetade extremt hårt under den här perioden. Det fungerar helt enkelt inte att organisera en demonstration på bara två dagar. Det verkar också som om det största problemet med demonstrationen var konceptet "viral demonstration" som många människor motsatte sig. Vi räknade aldrig med att det skulle komma speciellt många människor, vilket var en av anledningarna till att vi ändrade demonstrationens innehåll och utformning. Det krävs ett visst antal människor för att det ska vara vettigt att tåga genom stadens gator utan att det ser väldigt konstigt ut. En stor del av kritiken riktades också specifikt mot Kalle Vedins tal, som upplevdes som oseriöst och svårt att uppfatta. Anledningen till att det var så kanske är till stor del för att kalle var övertrött och för att vi bara hade haft två dagar på oss att organisera allt. Riktiga högtalare gick inte att få tag på, under de två dagar vi hade på oss: En lördag eller söndag. Det fanns heller ingen annan person som ville ställa upp på att tala på den här demonstrationen, förutom Kalle. Då fungerade dessutom kalle (valkretsledare vid tidpunkten) till stor del så som en ledare hade gjort, och var faktiskt spindeln i nätet som såg till att klustret lyckades organisera demonstrationen. Därför kan man säga att din kritik mot klusterkultur som sådan är missriktad. Dessutom är det svårt att förklara de tidigare, runt fem, stora demonstrationer som vi har lyckats organisera bra. Anledningen till att demonstrationen misslyckades var inte att vi arbetade som kluster, utan för att vi hade två dagar på oss att organisera den. (Personligen tror jag att det hade varit bättre om vi inte hade varit så knutna till mig, kalle, under den här perioden. Hade fler människor organiserat det hade jag inte behövt samordna vårt arbete med föreläsningarna, och sedan demonstrationen bara två dagar senare. Mazdaks demonstration den 30e maj var ett exempel på hur det kanske borde ha gått till i stället: Fler grupper som arbetar parallellt med varandra är bättre än en enda samordnare som bränner ut sig och gör fel. Här skulle klusterkultur gjort ett bättre jobb än en enda samordnare skulle kunna göra.)
Argument: Piratbussfixandet hos AlexB. 7 Pirater gjorde ingenting i 6 timmar för att de saknade en ledare.
- Motargument: Det är möjligt att du faktiskt har rätt här. Ett stort problem var dock att bussen åkte iväg, och köpte saker. Under den perioden kunde de kvarvarande aktivisterna inte arbeta med den. Det går heller inte att kritisera människor för att de inte arbetar tillräkligt hårt med långsiktiga projekt på sin fritid, det är lite oartigt.
Argument: Stickers som borde suttit under texten på bussen "Piratpartiet" Ligger fortfarande kvar ouppackade. Ingen har ansvar.
- Motargument: Om man är missnöjd med något bör man säga det, inte förlita dig på att en ledare talar i sitt ställe. Det är också det här som är bra med ett kluster, där hörs allas åsikter och alla kan vara med och organisera saker. Inte bara en ledare.

Teori om ledarskap vs. kluster

(Detta är en subjektiv text som xor har skrivit. Döm själv om det är rätt eller inte.) Skillnaden mellan kluster- och ledarkultur är i grund och botten vad som får människor att göra det som vi vill att organisationen ska göra. Vad är det som får oss att organisera demonstrationer, föreläsningar och andra aktioner? I klusterkulturen sker allt, från skapandet av idéer och projekt, plannering, organisation och till slut genomförandet av projekten av de som vill. En effekt av renodlad klusterkultur är också att de som är engagerade oftare än andra också oftare har något att säga till om, eftersom det är de som för tillfället hänger på IRC-kanalen eller cafét, för att det är de som oftare ringer eller chattar med de andra aktivisterna, och därför oftare är i kontakt med de andra aktivister. Kontakter i nätverket är viktigt helt enkelt, och de som har flest kontakter brukar ofta också vara de som är mest engagerade i projekten. Det skapas på så sätt en slags merotikrati som bygger på hur engagerad man är i nätverkets projekt. Klustret är självorganiserande. Skillnaden mot ledarkultur är att det som får människor att göra någonting i en ledarkultur är 1) delegering av ansvar och 2) order. Ledarkulturer är generellt bättre på att få människor att göra saker de inte egentligen vill, vilket är anledningen till att militären har organiserat sig på det sättet. De måste få soldaterna att gå i krig och göra otrevliga saker mot andra, när det väl kommer till kritan. Det är sannolikt sant att kluster inte räcker hela vägen fram alltid, men det är därför vi har valt ut specifika individer som exempelvis har ansvar för gruppens kassa (ansvar för kassan är generellt inte något man vill ha?) Kassören är dock underställd gruppens gemensamma vilja, till skillnad från en ledare. Att våra projekt skulle ta skada av klusterkultur är dock inte sant, snarare tvärt om. I teorin är det också våra projekt som valkretsledaren ska arbeta med att organisera. Jag är helt övertygad om att använda en ledare för att bestämma vad gruppen som helhet ska göra är direkt dåligt för oss, eftersom de projekt som vi arbetar med hittills alltid har gått att genomföra med hjälp av människor som av egen fri vilja tar tag i saker. Risken finns också att vi dödar vår vilja att arbeta med aktivism, om vi låter en en människa styra oss. (Det är möjligt att det inte är detta ledarkulturens förespråkare menar när de talar om starka ledare, men jag tycker att det verkar vara så när jag läser de önskade egenskaperna. Speciellt de utsuddade.)

Kontakter och förtroende som ersättning för ledarskap

Klustrets självorganiserande meritokrati är både vara bra och dåligt. Det är uppenbarligen ganska bra när det gäller att organisera projekt, eftersom de som oftare tar ett större ansvar för projekten är de som i fortsättningen också arbetar och blir betrodda med ansvar för nya projekt av resten av gruppen. Ansvar delegeras automatiskt till de som vill ha det och som klarar av det. Klusterkultur kan också vara dåligt eftersom gruppen motiv, ledare och åsikter kan bli svåra att förstå för en utomstående som saknar kontakter inom nätverket. I kluster som #telekompaketet är detta inte ett problem, eftersom de inte är ett politiskt parti som måste ta någon form av hänsyn till utomstående människors problem till insyn. Å andra sidan, det är knappast som om vår agenda är speciellt dold. Vi i Göteborg skriver ner våra projekt helt öppet på den här wikin, har diskussioner helt öppet om vilken organisationsform vi vill ha och följer en kod som är väldigt tydlig, och som vem som helst kan ta del av: Piratpartiets principprogram.

Vi är heller inte ett renodlat kluster, eftersom vi använder delegering av ansvar för att skapa viss ordning med de poster/titlar som finns. Därför är det ändå relativt enkelt för utomstående att få en åt minstonde grundläggande insikt i hur vi fungerar. Hur vi organiserar våra aktioner kanske fortfarande är svårt för vissa av de utomstående att förstå, men å andra sidan kanske det inte är så väldigt viktigt? Det går att förklara hur vi arbetar för alla nya som är intresserade av att hjälpa till. Det har fungerat ganska bra hittills.

Slutsats

Det finns alltså inga nackdelar med klusterkultur, om vi balanserar upp det med vissa ansvarsposter så som kassör, informationsansvarig och kontaktperson. Om vi har ett bra interface mot omgivningen, som de kan använda och är glada med så är det bra. Om vi organiserar oss internt som ett kluster där valkretsledaren/kontaktpersonen har som uppgift att styra upp saker ifall vi avstannar och misslyckas så borde det räcka. Maximal frihet till aktivisterna att tänka ut och genomföra projekt måste ju vara det mest optimala?

// xor -- inser att när man delar upp sina argument i olika stycken har det kanske gått lite långt...