Från Minitruth

Massa diskussioner...

Innehåll 1 Politisk karriär 2 Kluster: För- och nackdelar 2.1 Kritik mot klusterkultur 2.2 Teori om ledarskap vs. kluster 2.2.1 Kontakter och förtroende som ersättning för ledarskap 2.2.2 Slutsats

Politisk karriär

Jag anser inte att ambition att bli politiker i framtiden har något att göra med att vara valkretsledare. --Krister Svanlund 9 juni 2009 kl. 14.15 (CEST)

Det skriver jag under på. Xor 9 juni 2009 kl. 14.17 (CEST)

Jag håller med, med tillägget att det vore nog till och med skadligt, det skall väl vara en stabil person med tanke på *partiets* bästa, inte den personliga karriären. Rick Falkvinge varnade ju för karriärister nyligen. /pipe

OK Jag är nedröstad, Skriver att vi INTE vill ha någon som vill göra politisk Karriär eftersom 3 pirater är överens. /AlexB

Så ni tycker att vi Inte skall ha någon riktig Politiker I Piratpartiet från Göteborg? Jag säger bara att själv skulle jag aldrig söka rollen om jag inte ville bli Politiker på åtminstånde halvtid. Som Valkretsledare Göteborg FÖR DU talan för 15699 pirater sedan 7:e Juni. Du är DERAS röst. Det är på Riktigt nu. - AlexB

Jag anser att vi gärna kan ha "riktiga politiker" i PP-gbg --Krister Svanlund 9 juni 2009 kl. 14.34 (CEST)

Altså, det verkar som vi har olika tankar om vad en valkretsledar gör. Du pratar om en medieperson, men jag anser att en ledare skall se till att aktivismen i göteborg fungerar som den skall. Leda inåt. Hub, kontaktperson. Vill du bli politiker så kan du kandidera till riksdagsvalet. /pipe

En Medieperson är den som Media kan hitta om de söker efter en Lokal Kontaktperson via PP.se hemsidan, Och då får de Valkretsledarens nummer... /AlexB

Så en fråga från mig: Tycker ni det skulle vara dåligt om någon som tog på sig rollen som Valkretsledare även ville göra Politisk karriär? Varför anser ni att Egenskapen Politisk ambition inte är önskvärd? -AlexB

Men! Jag anser dock att karriärister är något negativt och inte något vi ska sträva efter att ha i ledandepositioner då dom ofta glider i på sin egen agenda och försöker driva en politik som inte är förenlig med PP's. --Krister Svanlund 9 juni 2009 kl. 14.34 (CEST)

Det känns som att om man vill bli politiker spelar det ingen roll vilket parti man jobbar för. Piratpartiet skall vara VIKTIGAST, inte sin egna karriär. /pipe

Är Falkvinge och CE också karriärister? Bara för att jag tycker viljan att satsa på en Politisk karriär är en bra egenskap betyder det inte att vi måste ha någon som har den egenskapen till valkretsledare. En Person som satsar på en Politisk karriär gör sjukt många saker som är bra för Partiet på vägen, samt Jobbar hårdare på övriga områden också./AlexB

Utan Politiker, Inget Politiskt Parti så enkelt är det. Like it or not. Genom att uppmuntra aktivister att göra politisk karriär tror jag tvärt om att vi kan se till att de politiker PP måste ha (Ett nödvändigt ont enligt er) faktiskt är lojala mot Partiet, annars ser jag en enorm risk att de Politiker vi tillslut fastnar med kommer utifrån och är just de Karriärister ni är rädda för.//Alex B.

Huruvida en valkretsledare vill göra politisk karriär eller inte ser jag som sekundärt. Det viktiga enligt mig är, som sagt, att personen inte är en karriärist som utnyttjar rollen enbart för egen agenda. Partiet ska alltid gå före ens egen karriär. //Kanin

Intressant, gruppens bästa går före individernas? // 193.11.232.203 12 juni 2009 kl. 15.52 (CEST)

före individens, inte individernas eftersom gruppen är individerna // 85.195.40.57 15 juni 2009 kl. 06.06 (CEST)

Jag motsätter mig starkt att en valkretsledare bör drivas av en vilja till politisk karriär. Om en människa gör politisk karriär så borde det bero på att andra människor än politikern själv vill det, för att de röstar på h*n. Att vilja ha ledare med vilja att fortsätta vara ledare är ju direkt farligt för allt vad demokrati heter. Det har ingen skillnad om det är så idag, i andra partier, eller inte, eller om Rick Falkvinge har en vilja att vara ledare eller inte. Vi bör i alla fall inte sjunka till den nivån att vi medvetet väljer att fokusera på en sådan egenskap, och kalla den positiv, när vi väljer valkretsledare. // 193.11.232.203 12 juni 2009 kl. 15.52 (CEST)

Kluster: För- och nackdelar

Det är inte säkert att alla gillar klusterkultur. Här är lite argument för och emot. Fyll gärna på med egna argument och motargument :)

Kritik mot klusterkultur

• Demonstrationen direkt efter föreläsningarna var organiserad som ett kluster och det gick inte alls bra.
  • Motargument: Det var till stor del på grund av att vi hade 2 dagar på oss att organisera den demonstrationen som det gick dåligt. Vi var övertrötta och åt minstonde Kalle Vedin arbetade extremt hårt under den här perioden. Det fungerar helt enkelt inte att organisera en demonstration på bara två dagar. Det verkar också som om det största problemet med demonstrationen var konceptet "viral demonstration" som många människor motsatte sig. Vi räknade aldrig med att det skulle komma speciellt många människor, vilket var en av anledningarna till att vi ändrade demonstrationens innehåll och utformning. Det krävs ett visst antal människor för att det ska vara vettigt att tåga genom stadens gator utan att det ser väldigt konstigt ut. En stor del av kritiken riktades också specifikt mot Kalle Vedins tal, som upplevdes som oseriöst och svårt att uppfatta. Anledningen till att det var så kanske är till stor del för att kalle var övertrött och för att vi bara hade haft två dagar på oss att organisera allt. Riktiga högtalare gick inte att få tag på, under de två dagar vi hade på oss: En lördag eller söndag. Det fanns heller ingen annan person som ville ställa upp på att tala på den här demonstrationen, förutom Kalle. Då fungerade dessutom kalle (valkretsledare vid tidpunkten) till stor del så som en ledare hade gjort, och var faktiskt spindeln i nätet som såg till att klustret lyckades organisera demonstrationen. Därför kan man säga att din kritik mot klusterkultur som sådan är missriktad. Dessutom är det svårt att förklara de tidigare, runt fem, stora demonstrationer som vi har lyckats organisera bra. Anledningen till att demonstrationen misslyckades var inte att vi arbetade som kluster, utan för att vi hade två dagar på oss att organisera den. (Personligen tror jag att det hade varit bättre om vi inte hade varit så knutna till mig, kalle, under den här perioden. Hade fler människor organiserat det hade jag inte behövt samordna vårt arbete med föreläsningarna, och sedan demonstrationen bara två dagar senare. Demonstrationen den 30de maj 2009 var ett exempel på hur det kanske borde ha gått till i stället: Fler grupper som arbetar parallellt med varandra är bättre än en enda samordnare som bränner ut sig och gör fel. Här skulle klusterkultur ett bättre jobb än en enda samordnare skulle kunna göra.)
• Piratbussfixandet hos AlexB. 7 Pirater gjorde ingenting i 6 timmar för att de saknade en ledare.
  • Motargument: Det är möjligt att du faktiskt har rätt här. Ett stort problem var dock att bussen åkte iväg, och köpte saker. Under den perioden kunde de kvarvarande aktivisterna inte arbeta med den. Det går heller inte att kritisera människor för att de inte arbetar tillräkligt hårt med långsiktiga projekt på sin fritid, det är lite oartigt.
• Stickers som borde suttit under texten på bussen "Piratpartiet" Ligger fortfarande kvar ouppackade. Ingen har ansvar.
  • Motargument: Om man är missnöjd med något bör man säga det, inte förlita dig på att en ledare talar i sitt ställe. Det är också det här som är bra med ett kluster, där hörs allas åsikter och alla kan vara med och organisera saker. Inte bara en ledare.

Teori om ledarskap vs. kluster

(Detta är en subjektiv text som xor har skrivit. Döm själv om det är rätt eller inte.) Skillnaden mellan kluster- och ledarkultur är i grund och botten vad som får människor att göra det som vi vill att organisationen ska göra. Vad är det som får oss att organisera demonstrationer, föreläsningar och andra aktioner? I klusterkulturen sker allt, från skapandet av idéer och projekt, plannering, organisation och till slut genomförandet av projekten av de som vill. En effekt av renodlad klusterkultur är också att de som är engagerade oftare än andra också oftare har något att säga till om, eftersom det är de som för tillfället hänger på IRC-kanalen eller cafét, för att det är de som oftare ringer eller chattar med de andra aktivisterna, och därför oftare är i kontakt med de andra aktivister. Kontakter i nätverket är viktigt helt enkelt, och de som har flest kontakter brukar ofta också vara de som är mest engagerade i projekten. Det skapas på så sätt en slags merotikrati som bygger på hur engagerad man är i nätverkets projekt. Klustret är självorganiserande. Skillnaden mot ledarkultur är att det som får människor att göra någonting i en ledarkultur är 1) delegering av ansvar och 2) order. Ledarkulturer är generellt bättre på att få människor att göra saker de inte egentligen vill, vilket är anledningen till att militären har organiserat sig på det sättet. De måste få soldaterna att gå i krig och göra otrevliga saker mot andra, när det väl kommer till kritan. Det är sannolikt sant att kluster inte räcker hela vägen fram alltid, men det är därför vi har valt ut specifika individer som exempelvis har ansvar för gruppens kassa (ansvar för kassan är generellt inte något man vill ha?) Kassören är dock underställd gruppens gemensamma vilja, till skillnad från en ledare. Att våra projekt skulle ta skada av klusterkultur är dock inte sant, snarare tvärt om. I teorin är det också våra projekt som valkretsledaren ska arbeta med att organisera. Jag är helt övertygad om att använda en ledare för att bestämma vad gruppen som helhet ska göra är direkt dåligt för oss, eftersom de projekt som vi arbetar med hittills alltid har gått att genomföra med hjälp av människor som av egen fri vilja tar tag i saker. Risken finns också att vi dödar vår vilja att arbeta med aktivism, om vi låter en en människa styra oss. (Det är möjligt att det inte är detta ledarkulturens förespråkare menar när de talar om starka ledare, men jag tycker att det verkar vara så när jag läser de önskade egenskaperna. Speciellt de utsuddade.)

Kontakter och förtroende som ersättning för ledarskap

Klustrets självorganiserande meritokrati är både vara bra och dåligt. Det är uppenbarligen ganska bra när det gäller att organisera projekt, eftersom de som oftare tar ett större ansvar för projekten är de som i fortsättningen också arbetar och blir betrodda med ansvar för nya projekt av resten av gruppen. Ansvar delegeras automatiskt till de som vill ha det. Klusterkultur kan också vara dåligt eftersom gruppen motiv, ledare och åsikter kan bli svåra att förstå för en utomstående som saknar kontakter inom nätverket. I kluster som #telekompaketet är detta inte ett problem, eftersom de inte är ett politiskt parti som måste ta någon form av hänsyn till utomstående människors problem till insyn. Å andra sidan, det är knappast som om vår agenda är speciellt dold. Vi i Göteborg skriver ner våra projekt helt öppet på den här wikin, har diskussioner helt öppet om vilken organisationsform vi vill ha och följer en kod som är väldigt tydlig, och som vem som helst kan ta del av: Piratpartiets principprogram.

Vi är heller inte ett renodlat kluster, eftersom vi använder delegering av ansvar för att skapa viss ordning med de poster/titlar som finns. Därför är det ändå relativt enkelt för utomstående att få en åt minstonde grundläggande insikt i hur vi fungerar. Hur vi organiserar våra aktioner kanske fortfarande är svårt för vissa av de utomstående att förstå, men å andra sidan kanske det inte är så väldigt viktigt?

Slutsats

Det finns alltså inga nackdelar med klusterkultur, om vi balanserar upp det med vissa ansvarsposter så som kassör, informationsansvarig och kontaktperson. Om vi har ett bra interface mot omgivningen, som de kan använda och är glada med så är det bra. Om vi organiserar oss internt som ett kluster där valkretsledaren/kontaktpersonen har som uppgift att styra upp saker ifall vi avstannar och misslyckas så borde det räcka. Maximal frihet till aktivisterna att tänka ut och genomföra projekt måste ju vara det mest optimala?

// xor -- inser att när man delar upp sina argument i olika stycken har det kanske gått lite långt...